NIRAS utför miljöövervakning till havs för företag, kommuner, regioner och myndigheter
Alla organisationer eller verksamheter som gör utsläpp i havet är skyldiga att undersöka så att miljön mår bra. Fredrik Lundgren är senior dykare på NIRAS och utför miljöundersökningar åt olika kunder i södra Sverige.
Kustkommuner som har reningsverk, större företag som pappersverk eller industrier har alla en sak gemensamt – deras verksamheter har påverkan på miljön och de måste undersöka sina miljöeffekter. Det gör de via ”recipientkontroll”, vilket innebär övervakning av miljöförhållandena i ett påverkat område.
En del verksamheter har valt att ha samordnad recipientkontroll och gå samman i olika vattenvårdsförbund. Recipientkontrollprogrammen som tas fram måste godkännas av en myndighet, oftast länsstyrelsen. De innehåller vattenprovtagningar, undersökningar av vegetation, bottendjur och miljögiftundersökningar.
Miljöövervakning längs Skånes och Blekinges kuster
Fredrik Lundgren är senior dykare, bottenfaunaexpert och ansvarig för marinbiologiska undersökningar på NIRAS i Skåne. Han utgår från Malmö där han utför miljöövervakning och kontroller längs Skånes och Blekinges kuster.
– Recipientkontrollprogrammen är utformade för att kunna se om det sker förändring över tid, alltså sämre/bättre och i vissa fall jämför vi även med ställen som är opåverkade för att titta på skillnaden, det blir en referensstation, säger Fredrik.
Dykuppdragen i kontrollprogrammen pågår vanligtvis två till tre veckor under sensommaren. Anledningen till att dykningen är förlagd då beror på två saker berättar Fredrik:
– Förr dök man gärna när det var varmt, eftersom dykdräkterna var dåliga. Så är det inte längre och vi kan dyka när som helst, men vi vill kunna jämföra med tidigare år. Sen handlar det om att algerna växer till sig under våren och har som mest tillväxt i augusti och september, då är det bäst förhållanden att undersöka dem.
– Ofta sätter vi i röret från båten med en kran och då ser vi inte exakt var provet tas. På vissa ställen kan det vara komplicerat om det är berggrund eller stenblock och då kan det vara nödvändigt att dyka ner och titta var vi ska ta proverna.
Fredrik Lundgren
Dykinventering och uppemot 30 olika arter
Under en dykinventering av makroalger inventerar Fredrik alla arter han kan hitta. Tillsammans med en kollega dyker de längs en linje från strandkanten och ut tills vegetationen slutar. De kan också lägga ut stora rutor på botten som är fem gånger fem meter som de sedan undersöker.
– I kontrollprogrammen finns det en utförandebeskrivning som förklarar exakt hur vi ska göra och vi dyker enligt olika standardmetoder. Vi inventerar på plats och tittar på hur många procent av ytan som täcks av varje enskild art, till exempel blåtång, säger Fredrik.
Under en inventering kan Fredrik och hans kollegor hitta uppemot 30 olika arter och det kan vara en utmaning att göra allt på en gång. Det är mycket som ska noteras under ett och samma dyk.
Andra dykuppdrag som Fredrik tar sig an kan röra föroreningar i hamnmiljö. Ibland tar NIRAS sedimentprover med ett rör som sätts ner på botten för att kartlägga miljögifter.
– Ofta sätter vi i röret från båten med en kran och då ser vi inte exakt var provet tas. På vissa ställen kan det vara komplicerat om det är berggrund eller stenblock och då kan det vara nödvändigt att dyka ner och titta var vi ska ta proverna, säger Fredrik.
Det händer att NIRAS använder videokamera som ett komplement till dykning men Fredrik förklarar att det är svårt att fånga små arter med endast kamera och att det inte ger samma inblick och precision. Då är dykning som metod överlägsen.
Vill du veta mer?
